Nu är det drygt en vecka sen jag kom hem från min och Michael Jönsson vandring mellan Kebnekaise - Sälka - Nallo - Vistas - Alesjaure - Abiskojaure - Abisko (nästan). När jag skriver nästan så är det för att vi fuskade lite och tog helikopter från Alesjaure till Abisko, men återkommer till det.
Michael och hade varit uppe i Kebnekaise och fotat fantastiska yoga- och lifestylebilder några dagar, vilka några av dem ni kan se här, så jag gick jag själv från Nikkaluokta till Kebnekaise. Hade bestämt sedan innan att jag skulle ta båtskjutsen, så att det inte blev för lång vandring första dagen, vilket visade sig var ganska skönt då det hade börjat regna och blåsa ordentligt när jag väl kom fram till sjön. Sen hade jag 8 km´s vandring kvar efter båtskjutsen, och kom fram till Kebnekaise fjällstation vid 20-tiden. Hade tur och fick en av de sista sängarna i en sovsal med 20 andra personer, men även om jag var helt slut så sov jag inte speciellt bra den natten.
Nästa morgon mötte jag upp Michael och hans sällskap för en god frukost på fjällstationen. Efter det gick vi till Michaels stuga för att packa om och fördela tält och mat. Det slutade med att jag hade 25,5 kg´s i ryggsäcken, vilket visade sig vara i mesta laget. Egentligen hade jag packat rätt lätt, men kamerautrustningen vägde 5 kg och den frystorkade maten 5 kg så bara där var det 10 kg. Här kan ni hitta min packlista om någon är intresserad av kolla.
Sen började själva vandringen, vädret visade sig inte riktigt från sin bästa sida i början med 15 m/smotvind och regn. Men första delen av vandringen tyckte jag ändå gick riktigt bra, men när vi sedan vek av från Kungsleden och skulle ta vägen av sjön 360 så började jag bli låg på energi och vandringen gick rätt tungt. Så vi valde att ta en lunchpaus, Michael hade med sitt Hilleberg tarp, vilket vi satte upp och på så sätt slapp vi regnet och blåsten vilket var riktigt skönt. Sällan smakar maten så gott som efter några timmars vandring och utsikt över fjällen. Efter fått i mig energi och välbehövlig vila så kändes vandringen mycket lättare och vi gick på till några km innan Sälka där vi satt upp tältet för natten. Enligt kartan så hade vi gått ca 23 km, men enligt Hälsa-appen på min iPhone så hade vi gått nästan 30 km, 37 000 steg och 135 våningar. Även om appen kanske inte stämmer exakt så lovar jag att det kändes det i kroppen efter första dagens vandring. Planen var att vi skulle ta lite lifestyle-bilder vid tältet, men båda var rätt slut så det blev bara några snapshots från min sida.
Nästa dag hade vi ännu en lång vandring då planen var att vi skulle vara i Abisko på måndag, och det innebar att vi skulle gå till Vistas via Nallo vilket är ca 21 km från platsen där vi befann oss. Vi åt en god frukost bestående av havregryn, vilka jag hade mixat och blandat med kanel och salt så det enda vi behövde göra var att hälla på kokande vatten så blir det gröt efter några minuter, hårdbröd, mjukost och kaffe. Efter frukosten så packade vi ihop lägret och gick sista km till Sälka, där vi köpte på oss lite saker och jag passade på att ringa hem för att berätta att vi det gick bra än så länge. Vi fick även med oss ett brev som vi skulle leverera till stugvärlden i Vistas när vi kom fram dit. Efter ett mindre vad för min del, Michael lyckades ta sig över bäcken utan att ta av sig kängorna, så fortsatte vi uppför fjället några km innan vi kom upp till platån som man går på till Nallo. Vandringen var rätt tuff, med mycket sten och bitvis rätt blött så man fick hoppa på stenar och ta sig över mindre bäckar som kom från fjället. Efter platån så kom vi fram till en lite större bäck där vi var tvungen att ta av sig kängorna och vada över, och jag är glad över att jag valde att vandra med stavar då det underlättade vadet väldigt mycket. Överhuvudtag så är jag glad att jag valde att vandra med stavar då det hjälpte till både uppför, nedför och när man gick på alla hala stenar. Det sägs att man sparar 25% på knäna vid vandring nedför, och eftersom jag redan hade börjat känna av mitt vänsterknä så var det skönt att kunna avlasta det med stavarna.
Efter vadet så träffade vi på en riktigt skön äldre man, som året innan hade fått hjärtinfarkt och året före det blödande magsår, men trots det gick själv med sina två schäfrar, 26 kg på ryggen och ett tungt videostativ som vandringsstav. Vi stod och pratade ett bra tag, något jag verkligen uppskattar är alla spännande människor vi träffade under vandringen, innan vi fortsatte våran vandring mot Nallo. Just före stugan i Nallo så satte vi upp tarpet, och åt lunch med utsikt över den fantastiskt vackra dalen vid Nallo. Efter ett kort stopp i stugan så fortsatte vi våran vandring mot Vistas. Vandringen var bitvis rätt stenig och blöt, men gick på det stora hela rätt bra. Planen var att vi skulle slå tält vid berget Nallo och ta lifestylebilder, och med lite tur se och fotografera norrsken. För mig som bor i Umeå så är det inte helt ovanligt att man ser norrsken, men har aldrig fotat det uppe i fjällen så det hade varit fint om vi hade fått det. Men klockan började bli rätt mycket, vi var slitna och trötta efter en lång dags vandring, och vi hamnade längre och längre från vatten vilket vi behövde om vi skulle slå läger för natten. Så det slutade med att vi bestämde att vi skulle sova i stugan i Vistas, då vi båda var överens om att vi var inte ute på någon extremtur, utan vi var där för att vandra och njuta av bergen och landskapet. Sista biten fick vi gå med pannlampa då det börjat mörkna rätt ordentligt, men vi tog oss till slut till stugan. Väl där hade vi tur att få en hel sovsal för oss själva, och vi kunde bre ut oss ordentligt och hänga upp och torka våra kläder.
Efter en skön natts sömn så åt vi frukost och packade ihop utrustningen och begav oss av. Vi hade hört från några holländare som vi träffade i stugan att första 4 km vandring var väldigt blött och lerigt, vilket visade sig stämma väldigt bra. Vandringen gick igenom snårig björkskog där stora delar av stigen låg under vatten. Vi hade även hört att övre delen av Vistasdalen som vi vandrade i, skulle vara en av de vackraste dalgångarna i området, kanske hela fjällvärlden. När vi väl tagit oss igenom björkskogen så började landskapet öppna upp sig och höga fjälltoppar gick upp från floden som ringlade sig upp genom dalen. Vi hade uppfattat att vi gick i nedre Vistasdalen, och övre skulle komma i slutet av vandringen, och vi kunde inte riktigt ta in att det skulle kunna bli så mycket vackrare än område vi befann oss i. Efter ett tag så gick det upp för oss att vi faktiskt befann oss i den övre delen, och jag är beredd att hålla med om att det är en av de vackraste dalgångarna i svenska fjällen, alla fall av det jag sett. Här hade vi kunnat stanna länge och fotograferat då det var så otroligt vackert, men eftersom vi ville vara i Alesjaure till kvällen så hann vi bara ta några bilder innan vi fortsatte vår vandring. Vandringen var rätt jobbig då det var mestadels uppför, men vi tog många pauser för vila och njuta av landskapet. Till slut kom vi fram till en hängbro och ett vackert vattenfall, där vi stannade och tog några bilder. Efter det gick det brant uppför för att sedan plana ut, gick någon km över relativt plan mark innan vi kom upp på en höjd och såg en sameby som vi hade sett på kartan låg nära Alesjaure. Till sist kom vi fram till en skylt att det 1,5 km kvar till Alesjaure-stugorna och tror det var de längsta 1,5 km i mitt liv då vi började vara rätt sliten efter 17 km tuff vandring mestadels uppför.
Återigen var vi för sliten för att börja slå upp tältet så vi bestämde att ta in på STF´s stuga i Alesjaure, satt ett tag i sällskapsrummet och tog en öl, lite chips och ölkorv. Behöver jag säga att det smakade otroligt gott.
Sen frågade Michael mig om jag ville åka helikopter med honom till Abisko, om han betalade den. Trodde först att han skojade, men det gjorde han inte. Då jag var rätt sliten, hade ont i knäet och hälsena som inte var så nöjd så kändes det riktigt gott att hoppa på helikoptern dagen efter för 15 min flygtid istället för 1,5 dagars vandring som det annars hade blivit. Dessutom gjorde det att vi kunde boka om våra tågbiljetter och komma hem en dag tidigare, vilket var riktigt skönt.
Så stort tack till Kallax flyg och Michael för den flygturen!
